Det här är något jag inte sagt till någon. Jag är inte säker på att det är min slutgiltiga analys, men det skulle kunna vara så att mycket av mitt agerande, som har fått honom att vantrivas i vårt förhållande och som han nu är så bitter över, har varit direkt kopplat till en önskan om att han skulle ge upp och flytta ut.
I efterhand frågar jag mig om det var speciellt smart att köra hela relationen i botten och leva i den misär som vi befinner oss i nu. Hade det inte varit smartare att säga: "Du, jag älskar dig inte längre. Vi borde aldrig ha flyttat ihop, allt var ett enda stort misstag."
I stället för att säga: "Det är klart att jag älskar dig mer än allt annat, alla andra signaler som du upplever måste bero på fel i mätapparaten".
Det är det jag ångrar nu mer än allt annat. Jag lät honom flytta in hos mig som en barmhärtighetshandling. Nu står jag högst på hans lista över människor som gjort honom riktigt ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar