Jag balanserar tre millimeter från gränsen, jag är inte säker på vilken gräns men krasch blir det om jag snubblar.
På relationsfronten: vapenstillestånd. Till och med värre: fred.
Han tycker att jag har blivit så snäll och tam att han inte längre är säker på att han behöver flytta. Jag...
Jag går omkring som i dimma, vill bara sova, inte något annat.
Inte vara konstruktiv, pigg, alert.
Varje krav en hinderbana.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar